Oljeprospektering
Avancerad vetenskap
Oljeletning är en avancerad vetenskap där experter från många olika fackområden samarbetar, till exempel geologer, geofysiker, geokemister, reservoaringenjörer och borringenjörer. Avancerade geofysiska data och geologiska modeller är nödvändiga för att få bästa möjliga kunskap om intressanta prospekteringsområden.
Första fasen i prospekteringsarbetet är att utarbeta geofysiska och geologiska kartor över ett intressant område. Dessa kartor baserar sig på kunskap om seismik, bergarter och fossil samt om hur sediment bildas. Om dessa kartor visar att förutsättningarna för olja och gas finns görs ytterligare studier av den aktuella oljefällan. Men för att veta säkert om ett prospekt innehåller olja eller gas måste provborrning göras på plats. Sannolikheten för fynd i ett prospekt varierar, men ligger ofta mellan 10 - 20%.
Geofysiska undersökningsmetoder
Geofysiska undersökningar är studier och mätningar av berggrunden inom det intressanta området. Undersökningarna omfattar mätningar av jordens tyngdkraft- och magnetiska fält. Den absolut viktigaste mätmetoden är dock seismiska mätningar. I havsområden genomförs dessa mätningar från fartyg.
Seismiska mätningar
Vid seismiska mätningar registreras hur ljudvågor fortplantar sig i berggrunden. När seismiska undersökningar genomförs till havs används en utrustning som släpar efter fartyget i vattnet. Denna utrustning skapar ljudvågor som fortplantas från havsytan ned till havsbotten och vidare nedåt i bergartslagren för att sen reflekteras tillbaka till mätinstrumenten vid havsytan. All information om hur lång tid det tar för ljudvågorna att färdas genom bergartslagren och tillbaka sammanställs och bearbetas digitalt. Detta arbete är mycket omfattande och tar månader i anspråk.
Med datorns hjälp sätts informationen samman och visar ett tvärsnitt genom de olika bergartslagren, dessa tvärsnitt kallas seismiska sektioner, och med hjälp av dessa kartlägger geologerna vilka bergarter som finns i området, och på vilket djup de ligger.
