Så här bildas olja och gas
Det bildas hela tiden stora mängder organiskt material på jordens yta, speciellt i haven. Det mesta av detta bryts ned, men delar av det begravs tillsammans med slam och lera. I vissa havsområden är syrehalten periodvis låg och större mängder organiskt material kan då bli bevarat i lerskiffern. Detta skedde till exempel under Jura-perioden i Nordsjön och under Kambrium- och Ordovicium-perioderna i Östersjön.
En sådan organiskt rik skifferbergart kallas moderbergart. När den sjunker ned till större djup ökar temperaturen med cirka 25 - 30ºC per kilometer, samtidigt som trycket ökar. Denna process leder till att det organiska materialet omvandlas till olja och gas. Denna olja och gas pressas sen ut ur skiffern och in i närliggande bergarter (så kallade reservoarbergarter).
Oljan bildas i temperaturer mellan 60 - 120ºC. Över denna temperatur bildas gas. Om temperaturen däremot stiger över 250ºC bränns kolvätena upp.
De vanligast förekommande reservoarbergarterna består av sand. Mellan varje sandkorn finns små porutrymmen som vanligtvis är fyllda med vatten. Om porutrymmena utgör mer än cirka 10% kallas sandstenen reservoarbergart.
De små porutrymmena är ofta sammanbundna av mikroskopiska kanaler som gör det möjligt för olja och gas att förflytta sig i berglagret. Ju större andel porutrymme ju mer olja eller gas kan berglagret lagra.
Kanalernas utformning (permeabiliteten) avgör hur lätt olja, gas och vatten kan strömma genom förbindelsekanalerna i en porös bergart. Eftersom kolväten är lättare än vatten kommer de röra sig uppåt i den porösa bergarten. Den strömmar genom porer och tunna kanaler mot den högsta punkten inom bergarten. Denna strömning kallas migration och sker över en tidsperiod av tusentals eller miljontals år.
Olja och gas strömmar alltså uppåt genom porösa, vattenfyllda lager, tills de stoppas upp av ett tätt bergartslager. Ett sådant lager kallas täckbergart eller förseglande bergart. De vanligaste täckbergarterna är skiffer och täta lerstenar. En stor del av den olja och gas som bildas läcker faktiskt ut vid havsbotten utan att fastna under någon täckbergart.
Om det förekommer både moderbergart, reservoar och täckbergarter så finns förutsättningar att det kan finnas olja och gas där. Reservoarbergarten måste dock ha en form som gör att oljan kan samlas, detta kallas för en oljefälla.
Bilden visar en provkärna från ett borrhål